Del 3, Carlgren och Marton.

Nåväl, här kommer nu inlägg nummer två ur tredjen delen från Carlgren och Marton. En höstig kväll som denna har jag laddat upp med en kopp té och ska nu försöka skriva någonting givande.

En viktig aspekt som jag hakade upp mig på i del 3, var stycket om att det har debatterats kraftigt om att ett x antal elever inte kan uppnår nivån godkänt. Det skrivs också att det är många elever som lämnar gymnasiet med ofullständiga betyg. Min tanke i det hela är då, vad gör egentligen skolan, lärarna och skolverkat för att motverka detta? Enligt min mening, ingenting överhuvudtaget! Om man utgår ifrån egna erfarenheter från högstadiet, till exempel, så anser jag att läraren istället drog sig undan istället för att hjälpa till och peppa eleverna till att försöka kämpa för att få godkänt eller liknande. Hur hade det varit om lärarna istället hade visat lite framfötter och hjälpt de eleverna som har det svårare? De skriver i boken på sidan 205, att man borde skilja på grupper, det vill säga, de som har det svårt ska vara för sig och de som har enklare för sig i skolan ska vara för sig. Men jag undrar då, är det verkligen rätt metod? Blir det inte lite vi och dom stämpel då? Varje eleven borde få en special anpassad studieplan och utifrån denna sträva efter att uppnå sina mål, godkänt eller vad nu ens personliga mål är.

De skriver även att man borde anpassa kraven och undervisningen så det passar varje elev. Men utifrån mina egna erfarenheter och bekanta, är inte fallet såhär. Kanske försöker det eftersträva detta, men någon förändring har man inte sett. Det är hemskt att vissa elever ska komma i kläm bara för att vissa lärare är rädda för att ta tag i saker och ting.

Лицо!

Del 2, Carlgren och Marton.

Hej bloggen,

Här kommer det efterlängtade blogginlägget om del 2 i Carlgren och Marton.

Någonting som jag fastnade för när jag läste är det som skrevs om läxor. Mer läxor behöver inte vara en fördel skriver dom. Min åsikt i det hela är att genom läxor lär man sig ta eget ansvar. Om man redan i tidig ålder får läxor, kanske inte överdrivet mycket i de tidigare skolåren, lär man sig ta ansvar. Att veta att man redan får första klass har någonting man måste göra efter skolan ett x antal gånger i veckan, kan man säkerligen få in en bra rutin hos barnen och ungdomarna. Gör man sina läxor, kan man sedan efteråt göra det man tycker är roligt. Om man inte skulle börja med läxor eller hemuppgifter förens i högstadiet, låt säga, så skulle förmodligen det egna ansvaret inte ligga lika högt som det förmodligen gör om man redan i det tidigare skolåren får lära sig ta ansvar genom läxor. En annan tanke är att man får igång sin tankegång på ett helt annat vis om man sitter hemma med sina läxor. I skolan kan man räcka upp handen och få hjälp när som helst, vilket är bra. Men, jag tror även att om man sitter hemma och försöker själv, och inte ber om hjälp så fort ett frågetecken dyker upp, utan försöker läöa det själv, så tror jag att man kommer in i ett annat tänkande. I framtiden kanske man  inte alls behöver ta hjälp av läraren lika mycket i skolan som man behövde innan.